Japp, visa dagar känns det verkligen som man skulle vilja packa ihop allt och bara ge upp, allt känns bara fel. Igår (Tisdag) var exakt en sådan dag, då allt kändes fel och allt gick även fel, man funderar gång på gång om det verkligen är det här man ska hålla på med eller om man ska "kasta in handduken".

Gårdagens ridpass var katastrof och det började även katastrof då Kavats ena baksko sitter löst och det har även lossnat en flisa ifrån hoven, Kavat som har SÅ bra hovkvalitet så händer detta, mitt humör sjönk från 10 ner till -15 på mindre än 1 sekund, men inget att göra åt och hästen måste röra på sig så sadlade på, lindande benen och satte på boots på bakbenen för att minska chansen att han skulle trampa snett och trampa sönder bakhoven mer. Men direkt jag satte mig upp i sadeln så kändes allt bara fel, inget kändes bra alls..

Kavat var inte heller på humör, försökte smitta och motarbetade hela min tanke på att försöka gå nere i diket för att spara så mycket som möjligt på skorna. Gick mer än gärna ställd åt vänster och ville inte gå rakt, på banan var han mest bara tung och vrång, smet undan och var inte alls rolig. Just då började jag tvivla, ska jag verkligen hålla på med det här? Det är kanske jag som är värdelös och hästen är kanoners. Men sen är det jag i ett nötskal som blir så arg direkt inte ett ridpass går KANON och börjar direkt hacka på mig själv, man måste kanske få ha sämre dagar men ibland alltså, då känns det verkligen F Ö R J Ä V L I G T!

Foto: Madelene Jonsson