Det händer väldigt ofta att när jag och Ella är påväg ut på en ridtur att vi får frågan " Åh, ska ni ut på långritt? " och det blir alltid lika svårt att svara på denna fråga för hur lång är en "långritt"? Oftast när jag och Ella rider kan turerna vara allt mellan 1,5h till 4-5 timmar och ibland mer. Men det är iallafall vad tiderna ligger på i normala fall så långtur tycker nog inte jag är fören man rider en hel dag eller flera dagar i sträck..

Igår skulle jag och Ella bara ut på en såndär "normal lång ridtur" för oss, men det slutade med 5-6 timmar på hästryggen och 7 timmar på "resande" fot. Tanken var först att bara kolla på lite nya vägar vi hittat och om det ens gick att rida på dom, väg 1 såg jätte fin ut men efter bara en liten stund var det bara att använda då vi kom fram till nå surhål/myraktig mark.

Väg två därimot såg riktigt lovande ut och vi red en bra bit in i skogen innan vi stöter på ett rejällt surhål igen.. Dock ser man tydligt att det bara är blött 4-5 meter innan det åter igenom blir riktigt fin skogsväg men hur sjutton ska vi ta oss över det? Vi började kolla runt om och inne i skogen såg det riktigt bra ut så började på att rida dit och skulle liksom runda det sura men stöter då på ett dike som vi måste hoppa över. Kavat tvekade inte många skunder utom trampar ner rejällt och ska till och hoppa men väntade antingen förlänge så vi han sjunka ner en bit eller så halkade han för hopp blev det men rakt ner i diket/gyttjan istället för över och Kavat blir rädd och börjar hoppar och ramla iväg, jag lyckas hoppa av och släpper honom så han får kravla sig iväg själv och det såg och kändes nog värre ut än vad det var, för Kavat fixade det galant! Inga skador eller stress, men till nästa problem.

Kommer vägen bära sig bra hedan efter eller skulle det komma flera surhål, för inte en chansa att jag hade någon lust att ta mig över det där surhålet tillbaka igen. Så vi bestämde oss för att följa vägen en stund till och då plötsligt försvinner den istället och det börjar istället en gamal, gamal traktorstig som vi helt enkelt fick börja följa istället, ordspråket " den ena vägen leder alltid till en annan"  spelades upp i huvudet så vi chansade och började följa traktor vägen så efter ytterligare x antal meter/kilometer så dyker det upp en.. stor fet myrj*vel!.. Ursäkta franskan men ni annar inte hur sur jag vart först, består hela Furudal av massa surhål och myrar?..

Vi stannade till en stund och började fundera hur i sjutton vi egentligen skulle ta oss vidare, för jag hade ärligt ingen aning. Plockade upp telefonen och skulle försöka få fram på kartan vart vi egentligen var men min telefon ville verkligen INTE sammarbeta då den visade gång på gång att vi var i Falun eller Skattungbyn och ibland där i mellan hoppade den ut i skogen där vi var. Utan att förstå kartan helt och hållet så valde vi att bara chansa och styra rakt ut i skogen så fick det helt enkelt bära eller brista men vi var bestämda på att det var ditåt vi skulle och efter många om och men kom vi äntligen fram till en vanlig "bilväg" igen, alltså åter igen inne på säker mark! Den lyckan alltså, vi red då förbi hemma hos mig en sväng och luncha innan vi sedan åter red sista biten bort till hagen. Vi startade runt 10.00 på förmiddagen och var inte tillbaka i hagen med hästarna fören 17.00!