Till slut igår kväll chansade vi och "trotsade" vädret och drog ut på en körtur med Kavat, Johanna följde med och åkte så vi passade på att ta med vovvarna, Nalle fick åka med i vagnen och Loka sprang med bredvid fastspännd bara tills vi kommit av vägen var tanken sen skulle hon få springa löst sen. Men vi kommer inte speciellt lång innan det händer en sak som kunde slutat SÅ mycket värre..

Vi möter en traktor som "skenar", den kom i full kareta och hade inga planer på att sakta ner eller veja för oss så jag styr försiktigt Kavat närmare diket men jag vet att skulle han hoppa åt sidan nu så är det kört men jag måste styra undan oss för traktorn och WROM kör traktorn förbi oss i full sula, Kavat får panik och biter tag och drar iväg med rockarden efter i FULL SKEN.. Alla skräckbilder fladrade igenom i huvudet och jag såg hur allt skulle gå helt åt helvete och tårarna var nära, jag blåhöll tillbaka Kavat och försökte prata med honom men jag trodde det var helt kört för hur sjutton får man stopp på en skenande häst?! Men efter bara några meter stannade min fina guldponny och stod helt stilla och jag sprang fram och klappade om honom massor innan jag försiktigt gick tillbaka bak i vagnen och provade köra vidare igen..

Jag var så rädd att han nu skulle vara bakrädd, koppla allt detta till vagnen och jag mådde så dåligt men världens finaste ponny trampade på framåt precis som inget hade hänt, han hade inte som helst problem med att vagnen satt fast bakom honom och lät illa ibland, är så sjukt imponerad och lycklig! Resten av turen gick hur bra som helst, vi både skrittade och joggade lite och Kavat gjorde det utan problem!

Tanken hur illa det faktiskt hade kunnat gått är vidrigt skrämmande, om han hade kastat sig ut i skogen istället och fortsatt med rockarden efter, när hade vi flygit ur vagnen? Om han fortsatt efter asfaltsvägen men ej gått att bromsa hur långt hade han orkat sprungit? Nej fy så otäckt!