Så kommer dessa dagar, dom går liksom inte att komma undan hur man än vänder och vrider på dom!.. Idag skulle min älskade fina bror blivit hela 21 år gamal, helt sjukt. Hur firar man egentligen sin döda brors födelsedag? En fråga jag ställt mig år på år men jag tror aldrig jag kommer få ett riktigt bra svar på det. Går det att fira en död människa eller ska man sörja mer idag, ska man vara mer ledsen än vad man är andra dagar? Ska man samla alla minnen idag och bara ha honom i tankarna hela dagen, är det fortfarande hans dag? Eller ska man vara hård och bara gå vidare?

Jag önskar så allt var som vanligt, vi kunde fira denna dag TILLSAMMANS! Det var så det skulle vara bror, du och jag tillsammans, för evigt. Alltid finnas där för varandra, men har nu lärt mig att ALLTID är den största lögnen som finns och som går att säga, det finns inget ALLTID för nångång tar det slut på ett eller annat sätt.

Jag har inget bestämt sätt att fira denna dag men jag önskade så att jag kunde, känner mig nästan "hemsk" för att jag inte följt "traditionen" att följa med ner till hans grav men allt känns så fel där. Jag, LILLASYSTER står och tittar på min storebrors gravsten och försöker intala mig själv att du efter snart 7 år faktiskt sover där under jorden, du är inte vid liv längre och kommer heller aldrig bli! Det viktigast är att han finns här hos mig i hjärtat och i tankarna, för där har vi haft världens brakfest och firat som bara den idag och det är kanske så vi kommer forsätta göra på dina dagar, jag vet inte. Man kanske lär sig med tiden, det märks.