Känslosam dag..
(Ett försenat blogginlägg, MEN bättre sent än aldrig?)
Igår stod det planerat på schemat att vi skulle bort till ridbanan runt 17.00 och löshoppa några hästar, bland annat Kavat. Men då vädret svikit oss dom senaste dagarna och vädret var helt underbart runt 14.00 igår så kunde jag inte hejda mig, så jag bestämde mig för att sele på Kavat och tömköra bort till banan för att prova harva banan med honom. Innan jag drog till stallet åkte jag förbi hemma i våran lägenhet och hämtade en sak som hängt på väggen i över 4 år, snart 5, Dianas körträns..
Diana var en av mina absolut första egna hästar och den första hästen som helt slukade mitt hjärta och även tyvärr den första hästen som fick lära mig det hårda vägen med häst. Dagen efter vi tagit bort Diana, plockade jag upp hennes träns till mitt rum och hängde upp det på väggen, där har det sedan hängt sen. INGEN av dom andra hästarna jag haft efter har någonsin fått användt det, jag har liksom inte ens provat det på dom förren nu.
Igår fick Kavat äran, äran att använda min älskade Dianas träns. Tårarna trängde på i ögonen och en sten släppte ur magen, kolla hur fin Kavat vart i tränset och nu har jag äntligen en HEL kör"outfite". Alla känslorna bubblade upp och minnen med min fina Diana, Kavat påminner mycket om Diana i huvudet (ibland) men även i ansiktet på något sätt, kan inte sätta pricken på det men något gör att Diana ofta bubblar upp i mitt huvud när jag är med Kavat. Ska jag summera det så är han ett ihop "kok" av alla mina gamla fjordingar, han har något som liknar något av både Diana, Frida, Viktor och Zandra, kanske därför jag gillar honom så sjukt mycket!
Igår stod det planerat på schemat att vi skulle bort till ridbanan runt 17.00 och löshoppa några hästar, bland annat Kavat. Men då vädret svikit oss dom senaste dagarna och vädret var helt underbart runt 14.00 igår så kunde jag inte hejda mig, så jag bestämde mig för att sele på Kavat och tömköra bort till banan för att prova harva banan med honom. Innan jag drog till stallet åkte jag förbi hemma i våran lägenhet och hämtade en sak som hängt på väggen i över 4 år, snart 5, Dianas körträns..
Diana var en av mina absolut första egna hästar och den första hästen som helt slukade mitt hjärta och även tyvärr den första hästen som fick lära mig det hårda vägen med häst. Dagen efter vi tagit bort Diana, plockade jag upp hennes träns till mitt rum och hängde upp det på väggen, där har det sedan hängt sen. INGEN av dom andra hästarna jag haft efter har någonsin fått användt det, jag har liksom inte ens provat det på dom förren nu.
Igår fick Kavat äran, äran att använda min älskade Dianas träns. Tårarna trängde på i ögonen och en sten släppte ur magen, kolla hur fin Kavat vart i tränset och nu har jag äntligen en HEL kör"outfite". Alla känslorna bubblade upp och minnen med min fina Diana, Kavat påminner mycket om Diana i huvudet (ibland) men även i ansiktet på något sätt, kan inte sätta pricken på det men något gör att Diana ofta bubblar upp i mitt huvud när jag är med Kavat. Ska jag summera det så är han ett ihop "kok" av alla mina gamla fjordingar, han har något som liknar något av både Diana, Frida, Viktor och Zandra, kanske därför jag gillar honom så sjukt mycket!
Väl på banan gick det hur bra som helst att harva, är så sjukt stolt! Var lite konstigt/"obehagligt" tyckte han dom 2-3 första gångerna då "draglinorna" la sig imot bakbenet men sen gick det hur bra som helst. Sen släppte vi lös Kavat på banan så han fick bralla av sig löst på banan, shit vilken energi han sprutade ur sig (film kommer sen). Efter det fick han vila i en halvtimme medans vi byggde upp banan och löshoppade Kavat, blev dock ej så många språng för Kavat då han vart ganska trött efter sitt galopprejs. Inga bilder heller från löshoppningen då min telefon tyvärr han att dö, typiskt nog.
